Världens dyraste kaffe

För att förstå varför just Kopi Luwak eller Sibetkaffe är det dyraste, måste man förstå processen i tillverkningen. Vad gör då då att avnjutaren av denna lyxvara kan tänka sig att betala upp till 1000 kronor för en kopp? Jo, Kopi Luwak har en unik mjuk och len kvalitet, utan kaffets vanliga bitterhet som gör avnjutandet till en överlägsen smakupplevelse.

Historien bakom Kopi Luwak

Namnet kommer av det indonesiska ordet för kopi (kaffe) och Luwak (palmmård). För att förstå uppkomsten av sibetkaffe, behöver vi göra en djupdykning i tiden, ända tillbaka till början av 1700-talet. Kaffeodlarnas pionjärer på den indonesiska ön Java slet sitt hår för att komma till bukt med ett skadedjur som angrep odlingarna. Palmmården var nämligen en finsmakare i sin egen rätt, som valde ut de finaste kaffebären.  Palmmårdens aptit verkade gränslös och för att minska förlusterna var bönderna tvungna att ta till vara det som kunde tas tillvara. I palmmårdens spillning hittade de hela kaffebönor och ja, det är nog möjligt att gissa sig till vad som hände sen. Bönorna var oftast hela och efter att de rengjorts och rostats som vanligt, fullt användbara. De ”specialbehandlade” bönorna såldes som från början till ett betydligt lägre pris än den vanliga skörden. En lite speciell ”andra sortering”. Snart började kaffedrickarna dock märka att Kopi Luwak hade en betydligt angenämare smak än kaffet bryggt på de vanliga bönorna och succén var ett faktum. Det visade sig nämligen att palmmårdens matsmältningssystem har ett speciellt enzym som löste upp själva bäret, men lämnade kaffebönorna hela och förbättrade.

 

En växande efterfrågan

Redan under kolonialtiden började de holländska plantageägarna, genom lokalbefolkningen, att lära sig uppskatta en kopp Kopi Luwak. Kaffevågen spridde sig över europa ända upp till Sverige och snart började man förstå att just den här kaffesorten var särskilt uppskattad. Idag produceras kaffesorten mestadels på de indonesiska öarna Java, Bali, Sumatra och Sulawesi, men även på Filippinerna och Östtimor. Det har dock hänt mycket sedan den första koppen sibetkaffe avnjöts, inte bara med priset, men även med själva processen. Odlarna förstod snabbt att det var tidskrävande och omständigt att samla in palmmårdens spillning i naturen. Samtidigt ökade efterfrågan och palmmårdarna, en oumbärlig del i framställningen, började därför fångas in och hållas i burar för att säkerställa tillgången. Kaffets kvalité har varit omtvistad länge. Att det rör sig om en lyxvara råder det inga tvivel om. Kritikerna hävdar att det handlar om exklusiviteten och inte smaken, som av vissa beskrivs som intetsägande och fadd. Förespråkarna beskriver såklart kaffet med närmast lyrisk fanatism och hänvisar inte sällan till palmmårdens förmåga att endast välja de bästa bären.

Industrins baksida

Bortse vänligen från ordvitsen, för där djur är inblandade så kommer etiska spörsmål förr eller senare i fokus. Palmmårdens villkor kan ifrågasättas. Försök har gjorts att på konstgjord väg uppfinna en kemisk process som kan simulera palmmårdens matsmältningssystem. Det finns de som fortfarande plockar spillningen från djur i vilt tillstånd, men dessa utgör en mycket liten del av industrin. Palmmården hålls enligt uppgift i små burar utan tillgång till dess naturliga habitat och levnadsvanor och tvångsmatas ofta. Detta är också ett av skälen till att produkten helt eller delvis bojkottas av många återsäljare idag. Vill du ändå prova på så testa gärna denna veganska variant.

Industrins baksida

Du kanske också gillar